Hur kan man öka medvetenheten om vinstdrivande medier och sökmotorplattformar?

En doktorsavhandling som publicerades i oktober förra året introducerar ett nytt begrepp för plattformsmedvetenhet. Enligt avhandlingen är plattformsmedvetenhet en bred förståelse av maktstrukturen i vinstdrivande medie- och sökmotorplattformar, som består av ett komplext samspel mellan sociala, tekniska, ekonomiska och politiska perspektiv. Plattformsmedvetandet presenteras som ett grundläggande arbete för att utveckla olika läsfärdigheter (medieläskunnighet, dataläskunnighet, digital läskunnighet, algoritmisk läskunnighet).

Diskussion om plattformsjättarnas samhällspåverkan har varit livlig i början av året. Den pågående diskussion om plattformsjättar ökar medvetenheten om deras inflytande. Hurdana metoder erbjuder den senaste forskningen om medieutbildning? Guna Spuravas doktorsavhandling Towards Platform Awareness in Media Education undersöks hur medieutbildning kan stödja aktörskap i en mediemiljö som domineras av vinstdrivande plattformsjättar.

I den andra fasen av digitaliseringen omvandlades medielandskapet till ett imperium av digitala medieplattformar. Globala aktörer som Facebook, Instagram, YouTube, TikTok, X och Google Search blev en del av media genom att erbjuda tjänster och produkter. Dessa plattformar administreras av ett litet antal internationella företag som inte är traditionella medieföretag och som därför inte omfattas av regleringen av traditionella medier. Idag hanterar plattformarna sina användares flöden och tillhandahåller en plattform för medieaktör, och blir viktiga strukturer för miljontals användare. Forskarna betonar att medvetenheten om plattformarnas ekonomi och användningen av data i vinstsyfte bör öka.

Det medielandskap som skapas av algoritmer och plattformar är delvis en artificiell social väv. Foto: Pixabay

Konsumenternas uppmärksamhet är begränsad och det pågår en allt hårdare kamp om den mellan olika plattformar. Plattformarna använder sin makt som portvakter för information genom att begränsa användarnas aktörskap, vilket också hotar demokratin och välfärden. Människor uppskattar dock att vardagen underlättas av plattformarnas osynliga processer och lämnar lätt över en del av sitt löpande beslutsfattande till maskiner och algoritmer (t.ex. Anderson och Rainie 2023).

Olika läs- och skrivkunnighet är en del av förståelsen för hur plattformar fungerar, men inte gränserna för den förståelsen

I doktorsavhandlingens teoridel funderar man på om till exempel nya läsfärdigheter kan breddas för att behandla plattformarnas effekter. Medieutbildningen har fokuserat på att introducera läskunnighetsbaserade begrepp (Hobbs, Wuyckens, Landry och Fastrez 2022) och fererensreamar, och att utveckla individers förmåga att skapa och tolka innehåll i digitala medier, med särskild tonvikt på inkludering och kreativa uttryck i digitala medier. Begrepp inom läskunnighet har dock sina begränsningar, till exempel hur väl de kan hantera olika aspekter av digitala medieplattformar, till exempel hårdvara, gränssnitt, algoritmer eller ekonomi (Nichols och LeBlanc 2020). Det handlar inte bara om att kritiskt granska det innehåll som förmedlas av algoritmer, utan också om att förstå plattformarnas ekonomiska modeller. Läskunnighet är viktigt, men det är svårt att lära användarna att läsa något som inte är öppet och transparent.

Olika läskunnighet är en lösning på individnivå på ett problem som är mer systemiskt (Beckett ja Livingstone 2018). Då överförs ansvaret för att verka i komplexa mediemiljöer flyttas till individen, vilket i värsta fall skapar en ny digital klyfta. En del av användare är mer medvetna om algoritmernas effekter och kand därför vara kritiska till inflöde de ser, medan andra användare är klart mer sårbara i förhållande till hur algoritmerna fungerar. Dessutom blir det långsammare att söka lösningar på systemnivå när man presenterar lösningar på individnivå.

I en bakgrundsstudie till doktorsavhandlingen konstateras att programmeringskunskaper skulle vara användbara för att utveckla algoritmisk läskunnighet. Den avancerade utvecklingen av läskunnighet är därför ganska teknisk och ligger närmare arbetsbeskrivningen för en algoritmprogrammerare. Medvetenheten om hur plattformarna fungerar kräver inte en förståelse på programmerarnivå för hur till exempel algoritmer fungerar tekniskt, utan snarare en medvetenhet om när våra handlingar påverkas. Användare har utvecklat olika överlevnadsmekanismer för att motverka algoritmernas effekter.

Vem bestämmer över ditt mediaflöde?

Guna Spurava presenterar en referensram för plattformsmedvetandet som består av fyra moduler: politiska, sociala, ekonomiska och tekniska. Varje modulerna innehåller sina egna tematiska områden, och tillsammans bildar de en holistisk granskning av plattformsmedvetandet. Alla delområden är sammankopplade, så för att förstå till exempel den politiska, sociala eller teknologiska helheten måste man förstå de ekonomiska mekanismerna och hur den digitala kapitalismen fungerar.

Syftet med modellen är att presentera denna komplexa och ömsesidigt beroende helhet och att föreslå att den ska behandlas som en helhet, inte som enskilda delar. Enligt avhandlingen är plattformsmedvetenhet ett nödvändigt steg mot digital media agentur, vilket i den här studien förstås som friheten att välja, skapa och dela information.

När jag läste avhandlingen kom jag att tänka på en bild från 1979 som cirkulerade på internet:

”En dator kan aldrig hållas ansvarig och bör därför aldrig fatta ett beslut som tillhör en chef. – IBM 1979”

Vare sig bilden är äkta eller inte, refererar den till nuvarande praxis där till exempel artificiell intelligens används vid rekrytering. Ansvaret för maskinens misstag ligger dock hos människan: datorn kan aldrig hållas ansvarig, så datorn kan aldrig fatta ett beslut som tillhör dig. Enligt avhandlingen föredrar dock många en verklighet där algoritmer från plattformar och sökmotorer fattar beslut åt oss eftersom det är lättare. Utmaningen är dock bristen på transparens: användaren ska veta vilka beslut som fattas av maskinen, så att de kan bedöma vem som är ansvarig för beslutet. Plattformsmedvetenhet och olika läskunnighetet är mediefostran för individen, men parallellt behövs också systemiska lösningar.

Specialist Outi Laiti

Texten är baserad på en doktorsavhandling av Guna Spurava.

Mer forskning om algoritmer hittar du här.

Källor:

Anderson, J., & Rainie, L. (2023). The future of human agency. Pew Research Center.

Beckett, C., & Livingstone, S. (2018). Tackling the information crisis: a policy framework for media system resilience-the report of the LSE Commission on Truth Trust and Technology.

Hobbs, R. (2020). Propaganda in an age of algorithmic personalization: Expanding literacy research and practice. Reading Research Quarterly, 55(3), 521-533.

Nichols, T. P., & LeBlanc, R. J. (2020). Beyond apps: Digital literacies in a platform society. The reading teacher, 74(1), 103-109.

Spurava, G. (2024). Towards Platform Awareness in Media Education. Väitöskirja, Tampereen yliopisto.

Wuyckens, G., Landry, N., & Fastrez, P. (2022). Untangling media literacy, information literacy, and digital literacy: A systematic meta-review of core concepts in media education. Journal of Media Literacy Education, 14(1), 168-182. https://doi.org/10.23860/JMLE-2022-14-1-12